publicerad: 2015
kopulering
kopul·er·ing
substantiv
~en ~ar • till kopulera 1,2
Singular | |
---|---|
en kopulering | obestämd form |
en kopulerings | obestämd form genitiv |
kopuleringen | bestämd form |
kopuleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kopuleringar | obestämd form |
kopuleringars | obestämd form genitiv |
kopuleringarna | bestämd form |
kopuleringarnas | bestämd form genitiv |