publicerad: 2015
korpral
korpr·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • gruppbefälsperson med den lägsta graden
Singular | |
---|---|
en korpral | obestämd form |
en korprals | obestämd form genitiv |
korpralen | bestämd form |
korpralens | bestämd form genitiv |
Plural | |
korpraler | obestämd form |
korpralers | obestämd form genitiv |
korpralerna | bestämd form |
korpralernas | bestämd form genitiv |