publicerad: 2015
kralla
kralla
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ krypa, kravla; gå sakta, knalla
Finita former | |
---|---|
krallar | presens aktiv |
krallade | preteritum aktiv |
kralla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kralla | infinitiv aktiv |
har/hade krallat | supinum aktiv |
Presens particip | |
krallande |