publicerad: 2015
kravel
kravel
[krav´el]
substantiv
kravlet 1 kravlande2 ⟨prov.⟩ småsaker av ringa värde, skräp
Singular | |
---|---|
ett kravel | obestämd form |
ett kravels | obestämd form genitiv |
kravlet | bestämd form |
kravlets | bestämd form genitiv |