publicerad: 2015
kris
1kris
substantiv
~en ~er • mycket svår situation spec. om (vändpunkt i) sjukdomsförlopp resp. ekon. kris; jfr kritisk 3 – Alla sammansättn. med kris- hör till 1kris.
Singular | |
---|---|
en kris | obestämd form |
en kris | obestämd form genitiv |
krisen | bestämd form |
krisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kriser | obestämd form |
krisers | obestämd form genitiv |
kriserna | bestämd form |
krisernas | bestämd form genitiv |
2kris
substantiv
~en ~ar • en typ av indonesisk dolk
Singular | |
---|---|
en kris | obestämd form |
en kris | obestämd form genitiv |
krisen | bestämd form |
krisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krisar | obestämd form |
krisars | obestämd form genitiv |
krisarna | bestämd form |
krisarnas | bestämd form genitiv |