publicerad: 2015
krypning
kryp·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att krypa; kittlande nervretning2 långsam deformation av metall vid belastning
Singular | |
---|---|
en krypning | obestämd form |
en krypnings | obestämd form genitiv |
krypningen | bestämd form |
krypningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krypningar | obestämd form |
krypningars | obestämd form genitiv |
krypningarna | bestämd form |
krypningarnas | bestämd form genitiv |