publicerad: 2015
kugg
kugg
substantiv; pl. ~ • kugge; uppsättning kuggar: en el. ett kugg – Alla sammansättn. med kugg- hör till kugg.
Singular | |
---|---|
en kugg (ett kugg) | obestämd form |
en kuggs (ett kuggs) | obestämd form genitiv |
Plural | |
kugg | obestämd form |
kuggs | obestämd form genitiv |
kuggen | bestämd form |
kuggens | bestämd form genitiv |