publicerad: 2015
kymrer
kymr·er
[kym´rer]
substantiv
~n; pl. ~ • kymrisktalande person från Wales
Singular | |
---|---|
en kymrer | obestämd form |
en kymrers | obestämd form genitiv |
kymrern | bestämd form |
kymrerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kymrer | obestämd form |
kymrers | obestämd form genitiv |
kymrerna | bestämd form |
kymrernas | bestämd form genitiv |