publicerad: 2015
lägra
lägra
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ ha könsumgänge med
Finita former | |
---|---|
lägrar | presens aktiv |
lägras | presens passiv |
lägrade | preteritum aktiv |
lägrades | preteritum passiv |
lägra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lägra | infinitiv aktiv |
att lägras | infinitiv passiv |
har/hade lägrat | supinum aktiv |
har/hade lägrats | supinum passiv |
Presens particip | |
lägrande | |
Perfekt particip | |
en lägrad + substantiv | |
ett lägrat + substantiv | |
den/det/de lägrade + substantiv |
lägra sig
• utbreda sig: tystnaden lägrade sig över församlingenOrdform(er) lägra sig