SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
lärka
lärka substantiv ~n lärkor en fågel​ – De flesta sammansättn. med lärk- hör till lärka.
Singular
en lärkaobestämd form
en lärkasobestämd form genitiv
lärkanbestämd form
lärkansbestämd form genitiv
Plural
lärkorobestämd form
lärkorsobestämd form genitiv
lärkornabestämd form
lärkornasbestämd form genitiv