publicerad: 2015
lärka
lärka
substantiv
~n lärkor • en fågel – De flesta sammansättn. med lärk- hör till lärka.
Singular | |
---|---|
en lärka | obestämd form |
en lärkas | obestämd form genitiv |
lärkan | bestämd form |
lärkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
lärkor | obestämd form |
lärkors | obestämd form genitiv |
lärkorna | bestämd form |
lärkornas | bestämd form genitiv |