publicerad: 2015
löskekarl
löske|karl
el. lösker|karl
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ lösdrivare, vagabond
Singular | |
---|---|
en löskekarl (en löskerkarl) | obestämd form |
en löskekarls (en löskerkarls) | obestämd form genitiv |
löskekarlen (löskerkarlen) | bestämd form |
löskekarlens (löskerkarlens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
löskekarlar (löskerkarlar) | obestämd form |
löskekarlars (löskerkarlars) | obestämd form genitiv |
löskekarlarna (löskerkarlarna) | bestämd form |
löskekarlarnas (löskerkarlarnas) | bestämd form genitiv |