publicerad: 2015
langare
lang·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. langarna • till langa 2
Singular | |
---|---|
en langare | obestämd form |
en langares | obestämd form genitiv |
langaren | bestämd form |
langarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
langare | obestämd form |
langares | obestämd form genitiv |
langarna | bestämd form |
langarnas | bestämd form genitiv |