publicerad: 2015
luft
luft
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; blandning av syre, kväve m.m. som vi andas in och ut; i friska luften i det fria; ge luft åt (sin irritation) ge uttryck åt2 öppningsbar del av fönster – Alla sammansättn. med luft- hör till luft 1.
Singular | |
---|---|
en luft | obestämd form |
en lufts | obestämd form genitiv |
luften | bestämd form |
luftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lufter | obestämd form |
lufters | obestämd form genitiv |
lufterna | bestämd form |
lufternas | bestämd form genitiv |