publicerad: 2015
mältare
mält·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. mältarna 2mälta
Singular | |
---|---|
en mältare | obestämd form |
en mältares | obestämd form genitiv |
mältaren | bestämd form |
mältarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mältare | obestämd form |
mältares | obestämd form genitiv |
mältarna | bestämd form |
mältarnas | bestämd form genitiv |