publicerad: 2015
märka
märka
verb
märkte märkt 1 ofta i pass.; förnimma, uppmärksamma: det märks att det snart är vår2 förse med märke som igenkänningstecken: märka kläder
Finita former | |
---|---|
märker | presens aktiv |
märks (märkes) | presens passiv |
märkte | preteritum aktiv |
märktes | preteritum passiv |
märk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att märka | infinitiv aktiv |
att märkas | infinitiv passiv |
har/hade märkt | supinum aktiv |
har/hade märkts | supinum passiv |
Presens particip | |
märkande | |
Perfekt particip | |
en märkt + substantiv | |
ett märkt + substantiv | |
den/det/de märkta + substantiv | |
den märkte + maskulint substantiv |