publicerad: 2015
mästertjuv
mäst·er|tjuv
substantiv
~en ~ar mäster 2 tjuv 1
Singular | |
---|---|
en mästertjuv | obestämd form |
en mästertjuvs | obestämd form genitiv |
mästertjuven | bestämd form |
mästertjuvens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mästertjuvar | obestämd form |
mästertjuvars | obestämd form genitiv |
mästertjuvarna | bestämd form |
mästertjuvarnas | bestämd form genitiv |