publicerad: 2015
mäta
mäta
verb
mätte mätt 1 ta mått på2 ha visst mått: han mäter 1,95 i strumplästen3 mäta sina krafter med ngn tävla med ngn – Alla sammansättn. med mät- hör till mäta 1.
Finita former | |
---|---|
mäter | presens aktiv |
mäts (mätes) | presens passiv |
mätte | preteritum aktiv |
mättes | preteritum passiv |
mät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mäta | infinitiv aktiv |
att mätas | infinitiv passiv |
har/hade mätt | supinum aktiv |
har/hade mätts | supinum passiv |
Presens particip | |
mätande | |
Perfekt particip | |
en mätt + substantiv | |
ett mätt + substantiv | |
den/det/de mätta + substantiv |
mäta av
• mäta av el. avmäta virke för uppdelning i längder
mäta sig
• vara jämbördig: (kunna) mäta sig med ngnOrdform(er) mäta sig
mäta upp
• mäta upp el. uppmäta en sträckaInfinita former att mäta upp infinitiv aktiv Presens particip uppmätande Perfekt particip en uppmätt + substantiv ett uppmätt + substantiv den/det/de uppmätta + substantiv