publicerad: 2015
må
1må
verb
mådde, mått, pres. mår • känna sig bra el. dålig; må illa känna sig dålig, känna kväljningar
| Finita former | |
|---|---|
| mår | presens aktiv |
| mås | presens passiv |
| mådde | preteritum aktiv |
| måddes | preteritum passiv |
| må | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att må | infinitiv aktiv |
| att mås | infinitiv passiv |
| har/hade mått | supinum aktiv |
| har/hade måtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mående | |
2må
verb
måtte • pres. konjunktiv; ja må hon leva!; (det) må (så) vara; må el. måtte det gå väl! hoppas det går väl!; han måtte ha (tagit fel på tiden) han har troligen
| Finita former | |
|---|---|
| må | presens konjunktiv |
| måtte | preteritum konjunktiv |


