publicerad: 2015
magiker
mag·ik·er
[ma´g‑]
substantiv
~n; pl. ~ • trollkarl
Singular | |
---|---|
en magiker | obestämd form |
en magikers | obestämd form genitiv |
magikern | bestämd form |
magikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
magiker | obestämd form |
magikers | obestämd form genitiv |
magikerna | bestämd form |
magikernas | bestämd form genitiv |