publicerad: 2015
makthavare
makt|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna makt 1 -havare
Singular | |
---|---|
en makthavare | obestämd form |
en makthavares | obestämd form genitiv |
makthavaren | bestämd form |
makthavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
makthavare | obestämd form |
makthavares | obestämd form genitiv |
makthavarna | bestämd form |
makthavarnas | bestämd form genitiv |