publicerad: 2015
malör
mal·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • missöde; förtretlighet
Singular | |
---|---|
en malör | obestämd form |
en malörs | obestämd form genitiv |
malören | bestämd form |
malörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
malörer | obestämd form |
malörers | obestämd form genitiv |
malörerna | bestämd form |
malörernas | bestämd form genitiv |