publicerad: 2015
marsk
1marsk
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: en hög ämbetsman
Singular | |
---|---|
en marsk | obestämd form |
en marsks | obestämd form genitiv |
marsken | bestämd form |
marskens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marskar | obestämd form |
marskars | obestämd form genitiv |
marskarna | bestämd form |
marskarnas | bestämd form genitiv |
2marsk
substantiv
~en ~er • sankt kustland
Singular | |
---|---|
en marsk | obestämd form |
en marsks | obestämd form genitiv |
marsken | bestämd form |
marskens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marsker | obestämd form |
marskers | obestämd form genitiv |
marskerna | bestämd form |
marskernas | bestämd form genitiv |