publicerad: 2015
medge
med|ge
el. åld. med|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • hålla med om, erkänna
Finita former | |
---|---|
medger (medgiver) | presens aktiv |
medges (medgivs, medgives) | presens passiv |
medgav | preteritum aktiv |
medgavs | preteritum passiv |
medge (medgiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att medge (medgiva) | infinitiv aktiv |
att medges (medgivas) | infinitiv passiv |
har/hade medgett (medgivit) | supinum aktiv |
har/hade medgetts (medgivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
medgivande | |
Perfekt particip | |
en medgiven + substantiv | |
ett medgivet + substantiv | |
den/det/de medgivna + substantiv |