publicerad: 2015
mejsla
mejsla
verb
~de ~t • bearbeta el. forma ofta med mejsel
Finita former | |
---|---|
mejslar | presens aktiv |
mejslas | presens passiv |
mejslade | preteritum aktiv |
mejslades | preteritum passiv |
mejsla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mejsla | infinitiv aktiv |
att mejslas | infinitiv passiv |
har/hade mejslat | supinum aktiv |
har/hade mejslats | supinum passiv |
Presens particip | |
mejslande | |
Perfekt particip | |
en mejslad + substantiv | |
ett mejslat + substantiv | |
den/det/de mejslade + substantiv |
mejsla ut
• noggrant forma; äv. bildl.: mejsla ut el. utmejsla ngt; fint utmejslade anletsdragInfinita former att mejsla ut infinitiv aktiv Presens particip utmejslande Perfekt particip en utmejslad + substantiv ett utmejslat + substantiv den/det/de utmejslade + substantiv