publicerad: 2015
morbiditet
morb·id·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er 1 yttring av psykisk osundhet2 sjukdomsfrekvens
Singular | |
---|---|
en morbiditet | obestämd form |
en morbiditets | obestämd form genitiv |
morbiditeten | bestämd form |
morbiditetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
morbiditeter | obestämd form |
morbiditeters | obestämd form genitiv |
morbiditeterna | bestämd form |
morbiditeternas | bestämd form genitiv |