publicerad: 2015
moralupplösning
mor·al|upp·lös·ning
substantiv
~en • till upplösning 4 moral 1
Singular | |
---|---|
en moralupplösning | obestämd form |
en moralupplösnings | obestämd form genitiv |
moralupplösningen | bestämd form |
moralupplösningens | bestämd form genitiv |