publicerad: 2015
motvind
mot|vind
substantiv
~en ~ar • knappast pl.; vind som blåser mot färdriktningen
Singular | |
---|---|
en motvind | obestämd form |
en motvinds | obestämd form genitiv |
motvinden | bestämd form |
motvindens | bestämd form genitiv |
Plural | |
motvindar | obestämd form |
motvindars | obestämd form genitiv |
motvindarna | bestämd form |
motvindarnas | bestämd form genitiv |