publicerad: 2015
musketerare
musk·et·er·are
[muskete`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. musketerarna • muskötbeväpnad fotsoldat i äldre tid
Singular | |
---|---|
en musketerare | obestämd form |
en musketerares | obestämd form genitiv |
musketeraren | bestämd form |
musketerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
musketerare | obestämd form |
musketerares | obestämd form genitiv |
musketerarna | bestämd form |
musketerarnas | bestämd form genitiv |