publicerad: 2015
nagel
nagel
[na´gel]
substantiv
~n naglar 1 hård del på finger el. tå2 spik, bult, nit, plugg – Nästan alla sammansättn. hör till nagel 1.
Singular | |
---|---|
en nagel | obestämd form |
en nagels | obestämd form genitiv |
nageln | bestämd form |
nagelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
naglar | obestämd form |
naglars | obestämd form genitiv |
naglarna | bestämd form |
naglarnas | bestämd form genitiv |