publicerad: 2015
namnkunnighet
namn|kunn·ig·het
substantiv
~en namnkunnig
Singular | |
---|---|
en namnkunnighet | obestämd form |
en namnkunnighets | obestämd form genitiv |
namnkunnigheten | bestämd form |
namnkunnighetens | bestämd form genitiv |