publicerad: 2015
natur
nat·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er 1 orört landskap2 grundläggande egenskaper, särart3 av naturen på ett naturligt sätt – De flesta sammansättn. med natur- hör till natur 1.
Singular | |
---|---|
en natur | obestämd form |
en naturs | obestämd form genitiv |
naturen | bestämd form |
naturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturer | obestämd form |
naturers | obestämd form genitiv |
naturerna | bestämd form |
naturernas | bestämd form genitiv |