publicerad: 2015
naturromantiker
nat·ur|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 1,2 natur 1
Singular | |
---|---|
en naturromantiker | obestämd form |
en naturromantikers | obestämd form genitiv |
naturromantikern | bestämd form |
naturromantikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturromantiker | obestämd form |
naturromantikers | obestämd form genitiv |
naturromantikerna | bestämd form |
naturromantikernas | bestämd form genitiv |