publicerad: 2015
nedbrytning
ned|bryt·ning
el. ner|bryt·ning
substantiv
~en ~ar • till bryta ner
Singular | |
---|---|
en nedbrytning (en nerbrytning) | obestämd form |
en nedbrytnings (en nerbrytnings) | obestämd form genitiv |
nedbrytningen (nerbrytningen) | bestämd form |
nedbrytningens (nerbrytningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedbrytningar (nerbrytningar) | obestämd form |
nedbrytningars (nerbrytningars) | obestämd form genitiv |
nedbrytningarna (nerbrytningarna) | bestämd form |
nedbrytningarnas (nerbrytningarnas) | bestämd form genitiv |