publicerad: 2015
nedschaktning
ned|schakt·ning
el. ner|schakt·ning
substantiv
~en ~ar schakta
Singular | |
---|---|
en nedschaktning (en nerschaktning) | obestämd form |
en nedschaktnings (en nerschaktnings) | obestämd form genitiv |
nedschaktningen (nerschaktningen) | bestämd form |
nedschaktningens (nerschaktningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedschaktningar (nerschaktningar) | obestämd form |
nedschaktningars (nerschaktningars) | obestämd form genitiv |
nedschaktningarna (nerschaktningarna) | bestämd form |
nedschaktningarnas (nerschaktningarnas) | bestämd form genitiv |