publicerad: 2015
nittioendel
nit·tio·en|del
el. vard. nit·ti·en|del
[‑en`‑]
substantiv
~en ~ar nittioen del
Singular | |
---|---|
en nittioendel (en nittiendel) | obestämd form |
en nittioendels (en nittiendels) | obestämd form genitiv |
nittioendelen (nittiendelen) | bestämd form |
nittioendelens (nittiendelens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nittioendelar (nittiendelar) | obestämd form |
nittioendelars (nittiendelars) | obestämd form genitiv |
nittioendelarna (nittiendelarna) | bestämd form |
nittioendelarnas (nittiendelarnas) | bestämd form genitiv |