publicerad: 2015
norrbagge
norr|bagge
substantiv
~n ‑baggar • ⟨vard., nedsätt.⟩ norrman
Singular | |
---|---|
en norrbagge | obestämd form |
en norrbagges | obestämd form genitiv |
norrbaggen | bestämd form |
norrbaggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
norrbaggar | obestämd form |
norrbaggars | obestämd form genitiv |
norrbaggarna | bestämd form |
norrbaggarnas | bestämd form genitiv |