publicerad: 2015
notabilitet
not·abil·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • berömdhet; framstående el. betydande person
Singular | |
---|---|
en notabilitet | obestämd form |
en notabilitets | obestämd form genitiv |
notabiliteten | bestämd form |
notabilitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
notabiliteter | obestämd form |
notabiliteters | obestämd form genitiv |
notabiliteterna | bestämd form |
notabiliteternas | bestämd form genitiv |