publicerad: 2015
objektifiera
ob·jekti·fi·era
verb
~de ~t • göra till enbart objekt el. föremål; till objekt 1
Finita former | |
---|---|
objektifierar | presens aktiv |
objektifieras | presens passiv |
objektifierade | preteritum aktiv |
objektifierades | preteritum passiv |
objektifiera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att objektifiera | infinitiv aktiv |
att objektifieras | infinitiv passiv |
har/hade objektifierat | supinum aktiv |
har/hade objektifierats | supinum passiv |
Presens particip | |
objektifierande | |
Perfekt particip | |
en objektifierad + substantiv | |
ett objektifierat + substantiv | |
den/det/de objektifierade + substantiv |