publicerad: 2015
objektifiering
ob·jekti·fi·er·ing
substantiv
~en ~ar objektifiera
Singular | |
---|---|
en objektifiering | obestämd form |
en objektifierings | obestämd form genitiv |
objektifieringen | bestämd form |
objektifieringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
objektifieringar | obestämd form |
objektifieringars | obestämd form genitiv |
objektifieringarna | bestämd form |
objektifieringarnas | bestämd form genitiv |