publicerad: 2015
odugling
o|dug·ling
substantiv
~en ~ar • oduglig person
Singular | |
---|---|
en odugling | obestämd form |
en oduglings | obestämd form genitiv |
oduglingen | bestämd form |
oduglingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oduglingar | obestämd form |
oduglingars | obestämd form genitiv |
oduglingarna | bestämd form |
oduglingarnas | bestämd form genitiv |