publicerad: 2015
okändhet
o|känd·het
substantiv
~en ~er • äv. okänd person
Singular | |
---|---|
en okändhet | obestämd form |
en okändhets | obestämd form genitiv |
okändheten | bestämd form |
okändhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
okändheter | obestämd form |
okändheters | obestämd form genitiv |
okändheterna | bestämd form |
okändheternas | bestämd form genitiv |