publicerad: 2015
olägenhet
o|lägen·het
substantiv
~en ~er • nackdel, obehag, svårighet
Singular | |
---|---|
en olägenhet | obestämd form |
en olägenhets | obestämd form genitiv |
olägenheten | bestämd form |
olägenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
olägenheter | obestämd form |
olägenheters | obestämd form genitiv |
olägenheterna | bestämd form |
olägenheternas | bestämd form genitiv |