publicerad: 2015
omnibuss
omni|buss
[åm`ni‑]
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ buss för persontrafik
Singular | |
---|---|
en omnibuss | obestämd form |
en omnibuss | obestämd form genitiv |
omnibussen | bestämd form |
omnibussens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omnibussar | obestämd form |
omnibussars | obestämd form genitiv |
omnibussarna | bestämd form |
omnibussarnas | bestämd form genitiv |