publicerad: 2015
ordinand
ord·in·and
[‑an´d]
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ person som ska vigas till kyrkligt ämbete
Singular | |
---|---|
en ordinand | obestämd form |
en ordinands | obestämd form genitiv |
ordinanden | bestämd form |
ordinandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordinander | obestämd form |
ordinanders | obestämd form genitiv |
ordinanderna | bestämd form |
ordinandernas | bestämd form genitiv |