publicerad: 2015
organiker
org·an·ik·er
[‑a´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • fackman inom organisk kemi
Singular | |
---|---|
en organiker | obestämd form |
en organikers | obestämd form genitiv |
organikern | bestämd form |
organikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
organiker | obestämd form |
organikers | obestämd form genitiv |
organikerna | bestämd form |
organikernas | bestämd form genitiv |