publicerad: 2015
orkestermusiker
ork·ester|mus·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ orkestermusik
Singular | |
---|---|
en orkestermusiker | obestämd form |
en orkestermusikers | obestämd form genitiv |
orkestermusikern | bestämd form |
orkestermusikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
orkestermusiker | obestämd form |
orkestermusikers | obestämd form genitiv |
orkestermusikerna | bestämd form |
orkestermusikernas | bestämd form genitiv |