publicerad: 2015
orsaka
or·saka
verb
~de ~t • vara orsak till, åstadkomma, vålla
Finita former | |
---|---|
orsakar | presens aktiv |
orsakas | presens passiv |
orsakade | preteritum aktiv |
orsakades | preteritum passiv |
orsaka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att orsaka | infinitiv aktiv |
att orsakas | infinitiv passiv |
har/hade orsakat | supinum aktiv |
har/hade orsakats | supinum passiv |
Presens particip | |
orsakande | |
Perfekt particip | |
en orsakad + substantiv | |
ett orsakat + substantiv | |
den/det/de orsakade + substantiv |