publicerad: 2015
osman
osm·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • invånare i Osmanska riket; turk i äldre tid
Singular | |
---|---|
en osman | obestämd form |
en osmans | obestämd form genitiv |
osmanen | bestämd form |
osmanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
osmaner | obestämd form |
osmaners | obestämd form genitiv |
osmanerna | bestämd form |
osmanernas | bestämd form genitiv |