publicerad: 2015
ostron
ostr·on
substantiv
~et; pl. ~ • en ätbar mussla
Singular | |
---|---|
ett ostron | obestämd form |
ett ostrons | obestämd form genitiv |
ostronet | bestämd form |
ostronets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ostron | obestämd form |
ostrons | obestämd form genitiv |
ostronen | bestämd form |
ostronens | bestämd form genitiv |