publicerad: 2015
otäthet
o|tät·het
substantiv
~en ~er • äv. läcka
Singular | |
---|---|
en otäthet | obestämd form |
en otäthets | obestämd form genitiv |
otätheten | bestämd form |
otäthetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otätheter | obestämd form |
otätheters | obestämd form genitiv |
otätheterna | bestämd form |
otätheternas | bestämd form genitiv |